Ett av mina första sommarjobb när jag växte upp utanför Stockholm kommer jag aldrig att glömma. Jag tyckte det var så häftigt, och så fruktansvärt jobbigt. Hela min uppväxt så slet jag och mina syskon hårt på våra fäders gård, jag trodde då aldrig att jag skulle göra något jobbigare än det. Ganska snart efter den tanken så började jag då mitt första sommarjobb. Jag fick hjälpa min farbror med stubbfräsning.
Gamla tidens stubbfräsning
Idag kalas det så efter som man använder stora redskap som färser bort stubbarna. Vi använde yxor, spadar och järn spjut för att tämja dessa monster. Ett tag med spaden som fick bort några ynkliga mängde jord innan det slog i en rot. Då fick man ta spjutet och bända fram roten så att man kunde träffa den med yxan. Att stå och hugga i udda ställningar i dessa sega rötter var hemskt tungt. När man hade fått av roten på två ställen så att det blev lite utrymme så fick man försöka få bort lite mer jord. efter ett halvt spadtag till så träffade man en ny rot och då började man med samma process igen. Oftast kunde det var runt 200 ordentliga rötter som skulle av och de sista var alltid lika svåra att hitta.
Jag tror inte att jag någonsin har haft sådan extrem träningsvärk som jag hade varje morgon den sommaren, men det var bara att palta sig upp och jobba, det är annat än feriepraktiken dagens ungdomar håller på med.