Ljusa sommarnätter & rullgardiner

Jag tänkte bara försöka förmedla en känsla, en nostalgisk men också väldigt frustrerande känsla. Kommer ni ihåg nätterna i juni när man var ung och var vaken tills det ljusnade. Det ljusnade iof som ni vet väldigt tidigt men ändå, det var speciellt på något sätt. Det är något speciellt med det ljuset som är då vid 3-4 när man har varit uppe hela natten, det försöker berätta för en att man ska ta tillvara på dessa tillfällen och njuta, för det händer inte ofta. Det som hände ofta dock var att man svor över rullgardinerna.

En natt kanske slutade med att man kom hem kl halv 4, man var extremt trött, så trött att man knappt kunde få av sig strumporna. I detta tillstånd så skulle man lyckas dra ner rullgardinerna. Jag kan än idag känna det rycket av frustration inom mig när man skulle lyckas med att släppa den där rullgardinen på precis rätt ställe för att den skulle stanna nere. Man släppte den där man ville att den skulle stanna och den flög upp och smattrade till, igen och igen och igen. Varje gång rullgardinen smattrade upp i taket så bländades man av den ljusa sommar morgonen som var påväg. Jag kommer ihåg att jag ville slå knytnäven rakt igenom den där gardinen nästan varje natt. Om ni någon gång har hanterat en rullgardin så vet ni att det kan vara det mest tålamodsprövande som man kan genomgå.

Idag så finns det självklart ordentliga rullgardiner som inte får en att vilja döda små lamm, men det där hatet följdes alltid av en speciell sommarkänsla som man ändå älskade.

 

Stålrör och gamla verktyg i Uppsala

Under en period i mitt liv arbetade jag på ett sågverk i Uppsala. Det var några släktingar som hade köpt ett gammalt övergivet verk några mil norr om Uppsala. Jag kommer ihåg första gången vi kom dit, det kändes som att åka tillbaka 50år i tiden. Alla verktyg var rostiga och uråldriga, längs väggarna hängde det mängder med yxor i olika slag. Yxorna var i minst sagt dåligt skick, några av dom hade trähandtaget gått av på och lagats med ett stålrör, något de verkade ha mycket av. Det låg en hel bunt stålrör längs en vägg, säkert 20-30 stycken 2 meters stålrör. Det fanns endast en ordentlig såg klinga, den drevs precis som en gammal symaskin, fruktansvärt tungt arbete.

”Riktiga verktyg”

Min kusin lyckades sedermera få fatt i ”riktig” utrustning, den var dock inte i något fantastiskt skick heller, dock hade vi en bra lösning, smörjmedel. Det var smörjmedel över allt och det användes flitigt för att hålla maskinerna igång.

jag hög ved med en hemmagjord yxa med stålrör till handtag och hade skägget fullt med smörjmedel.

Jag var minst sagt tvivelaktigt inställd till denna idé från första dagen men jag visste att mina släktingar behövde mig och de hade verkligen satsat allt det lilla dom hade på det här. Så vi slet på i något år sen släppte det. Vi märkte att vårt virke som vi bearbetade med helt andra verktyg än alla våra konkurrenter det fick en helt annan yta. Vi började marknadsföra det ganska mycket som ett genuinare och handgjort virke för folk som ville ha en annan känsla. Och så startade vi ett hipster företag långt innan det ordet hade använts för första gången.

Jag berättar ofta om mina hipster dagar i Uppsala i början av 70-talet, när jag hög ved med en hemmagjord yxa med stålrör till handtag och hade skägget fullt med smörjmedel.

Lyckosam dränering i Stockholm!

Dränering StockholmJag ska nu berätta om en händelse som tillföll när jag var i 30-årsåldern och frugan och jag precis hade köpt vårt första hus i Stockholm. Trädgården som hörde till huset var ganska dåligt skött av den förra ägaren och vi beslöt att göra om hela trädgården. När det ändå var dags att göra om trädgården bestämde vi oss även för att dränera om huset eftersom det inte heller hade gjorts på länge. Sagt och gjort, vi fick tips på en firma med gott renommé och anlitade dem för detta uppdrag. Idag heter de Spånga Mälarö Lastbilcentral och jag tror att de fortfarande är lika duktiga på dränering Stockholm som de var när jag anlitade dem.

Så kom dagen då de började gräva i trädgården runt huset. Det var tidigt på hösten så sensommaren hängde kvar lite grann. Löven på träden hade börjat gulna och de vackra röda färgerna började skymtas. Det var en sådan vacker höstdag som man bara upplever ibland mellan allt regnande. Killen i grävmaskinen var en ung kille på ca 20 år och det var hans första jobb. Så han var ganska nervös, han ville inte bli av med jobbet då han försörjde sin mamma och sina syskon då hans pappa gått bort i tidiga år. Han var därför väldigt försiktig och var nästan lite osäker på hur han skulle gå till väga. Men jag visade honom var han skulle börja gräva nånstans. Han hade naturligtvis gjort några dräneringsjobb tidigare så helt okunnig var han inte.

Efter några tag med skopan och nån kubikmeter jord skyfflats åt sidan ropade killen på mig. Han hade stött på något i jorden som han var lite osäker på vad det var och ville att jag skulle kolla ner i hålet. Jag gick fram och kikade. Först trodde jag det var en stor stenbumling men när jag kikade närmare såg jag konturerna av något som liknade en kista. Jag sa till killen i grävmaskinen att stänga av motorn och komma till mig. Jag gick ner i dräneringshålet och tittade närmare på den fyrkantiga jordbeklädda saken som liknade en kista. Den var ca 1 meter lång och en halvmeter bred. Första tanken som slog mig var att det var en begravningskista för ett litet barn men då såg jag hänglåset på kistan.

Tillsammans hjälptes vi åt att lossa kistan från jorden och lyfta upp den på marken. Jag blev naturligtvis nyfiken direkt men då det satt ett hänglås på kistan gick den ju inte att öppna. Så vi beslutade då att killen skulle fortsätta med grävjobbet. Jag tog med mig kistan in i huset, hämtade en fil och tänger för att kunna öppna kistan. För att göra en lång historia kort och bespara er från alla fula ord jag sade medan jag slet för att få loss hänglåset så lyckades jag till slut efter några timmar att få loss hänglåset. Och vad nyfiken jag var! Nu skulle jag äntligen få öppna kistan jag slitit med de senaste timmarna. Döm om min förvåning när jag öppnade locket och först fick intrycket av att kistan var tom. Men när jag tittade närmare såg jag ett kuvert. På framsidan var det skrivet men en äldre handstil ”Till den som hittat och öppnat kistan, innehållet är ditt”.

Nu blev jag ännu mer nyfiken, försiktigt öppnade jag kuvertet och tog ut det hopvikta papper som låg i kuvertet. Först fattade jag ingenting men när vecklat ut papperet såg jag att det var ett aktiebrev. Och då jag tidigare varit intresserad av aktier och företag såg jag direkt att det var ett aktiebrev för L.M. Ericsson.

Några veckor senare när jag forskat i historien bakom detta brev och husets tidigare ägare fick jag det klart för mig att den som tidigare bott i huset hade jobbat hos L. M. Ericsson och som betalning för sitt arbete erhållit detta brev. På den tiden var det inte värt så mycket men efter att jag gjort en värdering och kontaktat Ericsson huvudkontor kunde jag lösa in aktiebrevet. Det visade sig att det var värt ganska mycket pengar, hur mycket vill jag inte berätta, men ersättningen jag erhöll betalade hela dräneringen av huset och vi kunde ganska kort därefter köpa ett nytt och större hus och vi lever idag gott på denna händelse.

Snacka om lyckosam dränering!

 

Fasadtvätt är inget nytt

I min ungdom, om man får kalla det ungdom att vara 25 år, var nog problemet med klotter varken mindre eller större än vad det är idag. Jag tycker mig se klotter på var och varannan husvägg nuförtiden. Det är så tråkigt att människor inte kan låta andras saker vara.  Men en stor skillnad mot då är dagens metoder för fasadtvätt. Hade vi vetat då det vi kan idag hade den sommaren varit betydligt roligare.

Jobb som fasadtvättare?

Det var en kväll då jag som vanligt var ute och promenerade på stadens gator som jag såg några pojkspolingar stå och rita på ett hus. Eftersom de var betydligt yngre än jag och ganska taniga hade jag inga problem med att gå fram för att skrämma dom och få dom att sluta. Men när jag kom fram började dom spraya mot mig så jag fick ta skydd med händerna samtidigt som dom slängde burkarna och sprang iväg. Strax efter kom det förbi en konstapel som la ihop ett och ett men på fel sätt tyvärr. Jag blev anklagad för att ha förstört fasaden på fastigheten och blev tvungen att den efterföljande veckan återställa skicket på fasaden. Jag hade ingen tillgång till någon maskin för fasadtvätt så jag fick stå där och skrubba.

Visst blev det fint men hade jag haft en modern fasadtvätt hade arbetet såklart varit smidigare. Jag har sätt hur olika klottersanerare arbetar, bland annat Color off. De är mycket effektiva och duktiga.

Nu kan man även behandla fasaderna så att dom blir lättare att rengöra om någon är framme och ska klottra. Jag är så fascinerad av hur utvecklingen går framåt inom de flesta områdena, till och med fasadtvätt. Annat var det som sagt när en själv var ungdom.

Man blir såklart tacksam att fastighetsägarna bryr sig om att underhålla fasaderna så att inte vår vackra stad förfaller.

Ett riktigt slitigt arbete, stubbfräsning

Ett av mina första sommarjobb när jag växte upp utanför Stockholm kommer jag aldrig att glömma. Jag tyckte det var så häftigt, och så fruktansvärt jobbigt. Hela min uppväxt så slet jag och mina syskon hårt på våra fäders gård, jag trodde då aldrig att jag skulle göra något jobbigare än det. Ganska snart efter den tanken så började jag då mitt första sommarjobb. Jag fick hjälpa min farbror med stubbfräsning.

Gamla tidens stubbfräsning

Idag kalas det så efter som man använder stora redskap som färser bort stubbarna. Vi använde yxor, spadar och järn spjut för att tämja dessa monster. Ett tag med spaden som fick bort några ynkliga mängde jord innan det slog i en rot. Då fick man ta spjutet och bända fram roten så att man kunde träffa den med yxan. Att stå och hugga i udda ställningar i dessa sega rötter var hemskt tungt. När man hade fått av roten på två ställen så att det blev lite utrymme så fick man försöka få bort lite mer jord. efter ett halvt spadtag till så träffade man en ny rot och då började man med samma process igen. Oftast kunde det var runt 200 ordentliga rötter som skulle av och de sista var alltid lika svåra att hitta.

Jag tror inte att jag någonsin har haft sådan extrem träningsvärk som jag hade varje morgon den sommaren, men det var bara att palta sig upp och jobba, det är annat än feriepraktiken dagens ungdomar håller på med.

Oljefiltret som räddade mitt liv

Det kan låta lite överdrivet att skriva en sådan rubrik. Hur mycket kan man egentligen gå igång på ett oljefilter. Ja det kan man fråga sig egentligen, men när du är ute och något går sönder behöver man var snabbtänkt och fatta svåra beslut som dessutom måste bli rätt (om du vill leva imorgon också). En dag under en av mina resor. Det var en mörk decembernatt och det verkligen bet i kinderna av kyla. Det visade sig då att ett oljefilter på något sätt hade kommit ur sin riktiga position vilket gjorde att funktionen inte var 100%. Vårt team på kontaktade då Colly Filtreringsteknik som jobbar med bland annat oljefilter som då kunde hjälpa oss. Tack vare deras långa erfarenhet kunde vägleda oss så att vi kunde reda ut problemet.

När man hamnar i en sådan situation är det jätteviktigt att man har ett bra team som snabbt kan börja ringa runt och försöka hitta en expert på området som då kan hjälpa oss. I det här fallet var det rena turen att de fick tag på någon.

Experter på plats

Man kan som ni förstår inte ha experter inom varje område på plats. Det skulle bli helt överbefolkat i kontrollrummen om det fanns en expert på skruv, en på oljefilter som i detta fallet och en på tejp osv. Man försöker därför vara så pass förberedda att man har en gedigen lista på experter som man dessutom har underrättats att de står med på listan. Det gör att när man sitter i knipa snabbt kan få tag på någon som kan vägleda över telefon.

En skruvkompressor som väcker känslor

Jag arbetade några år i mitt unga liv som team mekaniker för ett STCC team. Det var en av de roligaste och mest spännande delarna i mitt liv. Att få åka landet runt med laget, meka med bilar, tävla och så mycket mer spännande. Det händer ofta att jag tänker tillbaka på dessa tider och funderar över varför jag släppte taget om det. Så för alla er som håller på med något ni verkligen gillar, var försiktiga med att släppa taget om det för det kan vara svårt att komma tillbaka. I mitt fall så var det en tjej, ni vet hur det är.

Skruvkompressor

Anledningen att jag kom att tänka på det denna gången var när vi städade undan i förrådet i kyrkan inför hösten. Såhär långt in i ett hörn stod våran gamla skruvkompressor. Det var samma kompressor som vi släpade med oss varenda STCC säsong. När jag slutade så var det samtidigt som dom skaffade en ny kompressor. Mina lagkamrater tyckte det var en passande present till mig, en skruvkompressor. Vi hade den stående hemma länge utan att röra den. Men den betydde mycket för mig eftersom den representerade hela min STCC tid. När kyrkan började med sina däckbytardagar så skänkte jag kompressorn dit och fick återuppleva leta av team känslan, det var ett fint minne. När jag så kompressorn igen var den sönder men ingen vågade slänga den så jag sa att jag skulle göra det. Jag tog med den till tippen men kunde aldrig slänga den. Nu står den i garaget igen, hoppas inte tanten får syn på den.