Jag ska nu berätta om en händelse som tillföll när jag var i 30-årsåldern och frugan och jag precis hade köpt vårt första hus i Stockholm. Trädgården som hörde till huset var ganska dåligt skött av den förra ägaren och vi beslöt att göra om hela trädgården. När det ändå var dags att göra om trädgården bestämde vi oss även för att dränera om huset eftersom det inte heller hade gjorts på länge. Sagt och gjort, vi fick tips på en firma med gott renommé och anlitade dem för detta uppdrag. Idag heter de Spånga Mälarö Lastbilcentral och jag tror att de fortfarande är lika duktiga på dränering Stockholm som de var när jag anlitade dem.
Så kom dagen då de började gräva i trädgården runt huset. Det var tidigt på hösten så sensommaren hängde kvar lite grann. Löven på träden hade börjat gulna och de vackra röda färgerna började skymtas. Det var en sådan vacker höstdag som man bara upplever ibland mellan allt regnande. Killen i grävmaskinen var en ung kille på ca 20 år och det var hans första jobb. Så han var ganska nervös, han ville inte bli av med jobbet då han försörjde sin mamma och sina syskon då hans pappa gått bort i tidiga år. Han var därför väldigt försiktig och var nästan lite osäker på hur han skulle gå till väga. Men jag visade honom var han skulle börja gräva nånstans. Han hade naturligtvis gjort några dräneringsjobb tidigare så helt okunnig var han inte.
Efter några tag med skopan och nån kubikmeter jord skyfflats åt sidan ropade killen på mig. Han hade stött på något i jorden som han var lite osäker på vad det var och ville att jag skulle kolla ner i hålet. Jag gick fram och kikade. Först trodde jag det var en stor stenbumling men när jag kikade närmare såg jag konturerna av något som liknade en kista. Jag sa till killen i grävmaskinen att stänga av motorn och komma till mig. Jag gick ner i dräneringshålet och tittade närmare på den fyrkantiga jordbeklädda saken som liknade en kista. Den var ca 1 meter lång och en halvmeter bred. Första tanken som slog mig var att det var en begravningskista för ett litet barn men då såg jag hänglåset på kistan.
Tillsammans hjälptes vi åt att lossa kistan från jorden och lyfta upp den på marken. Jag blev naturligtvis nyfiken direkt men då det satt ett hänglås på kistan gick den ju inte att öppna. Så vi beslutade då att killen skulle fortsätta med grävjobbet. Jag tog med mig kistan in i huset, hämtade en fil och tänger för att kunna öppna kistan. För att göra en lång historia kort och bespara er från alla fula ord jag sade medan jag slet för att få loss hänglåset så lyckades jag till slut efter några timmar att få loss hänglåset. Och vad nyfiken jag var! Nu skulle jag äntligen få öppna kistan jag slitit med de senaste timmarna. Döm om min förvåning när jag öppnade locket och först fick intrycket av att kistan var tom. Men när jag tittade närmare såg jag ett kuvert. På framsidan var det skrivet men en äldre handstil ”Till den som hittat och öppnat kistan, innehållet är ditt”.
Nu blev jag ännu mer nyfiken, försiktigt öppnade jag kuvertet och tog ut det hopvikta papper som låg i kuvertet. Först fattade jag ingenting men när vecklat ut papperet såg jag att det var ett aktiebrev. Och då jag tidigare varit intresserad av aktier och företag såg jag direkt att det var ett aktiebrev för L.M. Ericsson.
Några veckor senare när jag forskat i historien bakom detta brev och husets tidigare ägare fick jag det klart för mig att den som tidigare bott i huset hade jobbat hos L. M. Ericsson och som betalning för sitt arbete erhållit detta brev. På den tiden var det inte värt så mycket men efter att jag gjort en värdering och kontaktat Ericsson huvudkontor kunde jag lösa in aktiebrevet. Det visade sig att det var värt ganska mycket pengar, hur mycket vill jag inte berätta, men ersättningen jag erhöll betalade hela dräneringen av huset och vi kunde ganska kort därefter köpa ett nytt och större hus och vi lever idag gott på denna händelse.
Snacka om lyckosam dränering!